• Oskar

Sommarreflektion om hoten i post och godsflödet

Jag dricker mitt morgonkaffe i lugn och ro. Semestertiden tillåter det. Likaså tillåter semestertid att vi stannar upp och reflekterar över det som passerat under det gångna halvåret, i syfte att bli ännu mer slagkraftiga inför framtiden. Jag har nu arbetat lite mer än ett år med produktionen på Cip checkport och börjar känna mig varm i kläderna. Som ny i branschen tar jag mig tiden att läsa allt som rör postal säkerhet, jag är också mycket lyhörd för de brister jag upptäcker finnas i samhället där jag vet att vi kan göra nytta. Jag tänker här försöka sammanfatta några av de reflektioner som har slagit mig i sommar i hopp om att försöka hjälpa er som läsare att förstå att det faktiskt är många som sitter med trygghets- och säkerhetsproblematiken kring just post och gods. Den första reflektionen efter alla de möten jag haft det senaste halvåret är att hotet är påtagligt och reellt, dock så är det i de flesta fall inte en fråga om liv och död utan snarare om omfattande produktionsstörningar med höga kostnader som följd. Det är i många fall också en fråga om trygghet och arbetsmiljö, där jag i ett antal exempel har fått ta del av historier som berättar om incidenter som har resulterat i att folk säger upp sig eller att de inte vågar lösa sina arbetsuppgifter på grund av rädsla. Vilket jag kan förstå. Vem vill vara den som utsätter sig själv för att öppna post som kan innehålla pulver eller explosiva ämnen?

Jag har även reflekterat över kostnaderna som vissa myndigheter och företag är villiga att betala för att försöka göra detta själva i egen regi. Allt från lokal-, personal-, utbildning- och utrustningskostnader. Jag sätter mig in i rollen som skattebetalare och tänker att det såklart är viktigt att allt sker säkert och med 100% kontroll men det måste ju också vara kostnadsmedvetet. Om det finns en säkerhetstjänst på marknaden som både erbjuder det enskilda företaget eller myndigheten att ha full kontroll och säkerhet, där man också gemensamt mellan alla aktörer kan dela på kostnaderna. Borde inte detta var det mest lönsamma för svenska myndigheter och företag?

Vad ser vi hända då?

Vi har ju alla läst och hört om händelser där företag och myndigheter fått allt från pulverbrev till rakblad och sprängladdningar skickade till sig. Men når alla liknande händelser ljuset? Nej självklart inte! Inget företag eller myndighet vill såklart hamna i media när det kommer till säkerhetsincidenter.




Detta är som ni förstår bara en bråkdel av de händelser som inträffat den senaste tiden. Vi har också några sommarpratare som talat om de hotbrev de får uthärda för att de är offentliga personer. Där ibland Therese Lindgren som i minut 48 pratar om allt äckligt hon får hemskickat, Mona Sahlin som i minut 41 pratar om att hon tvättade händerna i timmar efter att hon fick bajs på handen efter att ha öppnat ett okänt brev, eller Olof Stenhammar som i minut 41 utrycker att hotbreven ”dämpade inspirationen”, och polisbevakningen blev till vardag. Så dessa hot har varit och är som ni förstår fortfarande i allra högsta grad aktiva.

Men hur ser det ut framöver, kommer inte fysiska brev försvinna?

Detta var en fundering som fanns hos mig när jag klev in i denna bransch. Jo visst är det så att det som gemeneman benämner som fysiskt brev har minskat. Men paketen (de små upp till pallgodset) ökar då fler och fler blir vana att beställa online. Men breven kommer inte heller ha spelat ut sin rätt på många år. Anledningen till detta är att det fortfarande är ett säkert sätt att skicka information på, det är lättare att få folk att läsa personlig reklam eller enkäter om de kommer till den fysiska brevlådan snarare än att de landar i e-posten. Dessutom är posten en del av den svenska totalförsvarsförmågan.

Finns det någon statistik som visar om det postala hoten ökar? Det enkla svaret är nej. Polisen har ingen brottskod eller rubricering för dessa hot inte heller har arbetsmiljöverket något sätt att få fram information om postincidenter. Kvar lämnar det oss åt den statistiken vi själva dokumenterar och det som rapporteras i öppna källor. Enligt mig så finns det indicier på att hoten i post och godsflödet ökar i såväl påverkande som utpressande syfte, och det vore oansvarigt att som säkerhetschef eller säkerhetshandläggare inte hantera detta i sin risk och/ eller säkerhets(skydds)analys. Under analysskede tycker jag att man ska dialogisera kring det ökade antal sprängningarna i Sverige och om dessa kan komma att implementeras i postflödet. Eller den enkelheten som finns för att beställa mycket farliga preparat via darknet, från en okänd person direkt till ett offer. Ämnen så som exempelvis fentanyl eller ricin. Jag fortsätter sippa på mitt morgonkaffe och hoppas att säkerhetsbranschen, logistiker, chefer och kontorsansvariga skall förstå att vi verkligen kan hjälpa dem och Sverige att bli tryggare, robustare och effektivare. Jag vet att våra tjänster gör skillnad.

Oskar Snell Produktionschef Cip Checkport

36 visningar